30 December
Jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Typ.
Jag vet att jag vill bli biolog. Men vägen dit är lite mer osäker. Min högsta önskan är att den inleds i Uppsala, men det kan lika gärna bli Örebro, eller för den delen Karlstad. Men vem vet, jag kan lika gärna ta de tre åren på distans och bli kvar i Storfors.
Ett annat yrke som jag har fått upp ögonen för, är den som personlig tränare. Tror att det skulle vara ett mycket givande jobb. Att känna att man faktiskt hjälper andra människor varje dag. Med erfarenhet av mina egna vikt- och självförtroendeproblem tror jag faktiskt att jag kan lyckas.
Jag vill bo i ett hus på landet. Förmodligen skulle jag aldrig klara av att bo i en storstad. Bara asfalt och höghus så långt ögat når. Nej, ge mej ett rött litet hus på landet med vita knutar så har ni en glad Lina. Sen vart det här huset kommer att befinna sig, det spörs som vi säger här i Värmland. Det kan bli i en Stockholmsförort, i Storfors eller kanske till och med i Skellefteå. Den som lever får se.
Pengar har aldrig varit varken ett bekymmer eller ett måste för mig. Jag vill ha nog med pengar så att jag klarar mig, och kan unna mej något extra då och då som kanske en resa till solen. Vi hade aldrig ett överflöd av pengar när jag växte upp, och jag tycker vi hade det ganska bra. Men vi var aldrig fattiga! Nej, vi fick allt vi behövde. Vi kanske inte hade alla de nyaste sakerna, men om man tänker efter; vem behöver egentligen en mobiltelefon när man är i yngre tonåren? Eller en egen dator när man bor hemma och bara har skolarbeten att utföra?
Jag har vissa delmål i livet. En av dom är att jag vill se Grand Canyon innan jag dör. Likaså Niagarafallen. Jag ska ha simmat med vithajar, och sett en vild komodovaran innan jag trillar av pinn'. Det finns många fler, jag skulle förmodligen kunna skriva en bok om dem alla. Hur jag ska klara av detta, ja det är en helt annan historia. För ni förstår, man kan ju inte bara åka till Grand Canyon och se ut över kanjonen, eller åka till världens största vattenfall och bara se på när vattnet faller. Vägen dit är lika viktig som målet, och vägen är ännu oklar.
Jag vet vad jag vill med mitt liv, men ändå inte. Jag vet vad jag vill att det ska innehålla, och jag vet hur jag vill att allt ska ta slut. Frågor som vad jag ska jobba med, eller vart jag ska bo, har jag ännu inte ställt till mig själv. Men det är nog så det ska vara.
För att sammanfatta mitt smått filosofiska inlägg:
Jag vet vad jag vill, men med vissa modifikationer.
Jag vet att jag vill bli biolog. Men vägen dit är lite mer osäker. Min högsta önskan är att den inleds i Uppsala, men det kan lika gärna bli Örebro, eller för den delen Karlstad. Men vem vet, jag kan lika gärna ta de tre åren på distans och bli kvar i Storfors.
Ett annat yrke som jag har fått upp ögonen för, är den som personlig tränare. Tror att det skulle vara ett mycket givande jobb. Att känna att man faktiskt hjälper andra människor varje dag. Med erfarenhet av mina egna vikt- och självförtroendeproblem tror jag faktiskt att jag kan lyckas.
Jag vill bo i ett hus på landet. Förmodligen skulle jag aldrig klara av att bo i en storstad. Bara asfalt och höghus så långt ögat når. Nej, ge mej ett rött litet hus på landet med vita knutar så har ni en glad Lina. Sen vart det här huset kommer att befinna sig, det spörs som vi säger här i Värmland. Det kan bli i en Stockholmsförort, i Storfors eller kanske till och med i Skellefteå. Den som lever får se.
Pengar har aldrig varit varken ett bekymmer eller ett måste för mig. Jag vill ha nog med pengar så att jag klarar mig, och kan unna mej något extra då och då som kanske en resa till solen. Vi hade aldrig ett överflöd av pengar när jag växte upp, och jag tycker vi hade det ganska bra. Men vi var aldrig fattiga! Nej, vi fick allt vi behövde. Vi kanske inte hade alla de nyaste sakerna, men om man tänker efter; vem behöver egentligen en mobiltelefon när man är i yngre tonåren? Eller en egen dator när man bor hemma och bara har skolarbeten att utföra?
Jag har vissa delmål i livet. En av dom är att jag vill se Grand Canyon innan jag dör. Likaså Niagarafallen. Jag ska ha simmat med vithajar, och sett en vild komodovaran innan jag trillar av pinn'. Det finns många fler, jag skulle förmodligen kunna skriva en bok om dem alla. Hur jag ska klara av detta, ja det är en helt annan historia. För ni förstår, man kan ju inte bara åka till Grand Canyon och se ut över kanjonen, eller åka till världens största vattenfall och bara se på när vattnet faller. Vägen dit är lika viktig som målet, och vägen är ännu oklar.
Jag vet vad jag vill med mitt liv, men ändå inte. Jag vet vad jag vill att det ska innehålla, och jag vet hur jag vill att allt ska ta slut. Frågor som vad jag ska jobba med, eller vart jag ska bo, har jag ännu inte ställt till mig själv. Men det är nog så det ska vara.
För att sammanfatta mitt smått filosofiska inlägg:
Jag vet vad jag vill, men med vissa modifikationer.
Kommentarer
Postat av: Åsa
De va fint! :) Kämpa på! :D
Trackback
