Never be someones slogan, because you are poetry

Jahaa... Nu har jag fått order av lilla Nizen (eller.. för typ en vecka sen ;P) att jag ska slänga ihop ett litet inlägg om mitt "griseri". Ska göra ett tappert försök ;)

Händer inte så mycket i mitt liv just nu, förutom jobbet. Och där går det bra. Trivs bra, och arbetet är bra. Jämför man med Laholm så är det här rena paradiset! I Laholm var vi 2.5 djurskötare på ca 7000 djur, här är vi 4(!) djurskötare på knappt 4 000 (!!!!) djur. SÅ MYCKET SKÖNARE !!!
Två av dessa djurskötare är iof största delen ute, sköter vår/höstbruk, lagar saker osv, men när det är dåligt väder eller ingenting annat att göra ute så kommer de in och hjälper oss med djuren. Eller om vi behöver hjälp, typ vid flytt, tvätt osv. Jäkligt gött kan jag säga, i Laholm fick jag stressa VARJE DAG för att BARA hinna med rutiner, och var ändå inte klar förrän TIDIGAST kl 5 på dagen, när jag egentligen skulle sluta kl 3.
Här gör jag alla morgonrutiner, lite "fritid" fram till lunch, lite "fritid" efter lunch och sen kvällsrutinerna. "Fritiden" ska iof fyllas med att köra halm, väga grisar, fylla på foder osv osv, men det är ändå gött att kunna lägga upp det sådär själv, ha ett eget ansvar på VAD som ska göras och NÄR det ska göras. Dessutom, är det en lugn period kan man gå och strösa lite och sopa gångar, städa fikarummet osv.. Låter kanske inte så "nedvarvande" men det är jäkligt lungt jämtemot att jobba med grisarna ;)

På min riktiga fritid ;) går mesta tiden till Wiggo just nu. Han är sjukt stressad här. "Samhället" jag bor i, Hammarby, ligger lite utanför Eskilstuna. Genom Hammarby går en väg som är ganska trafikerad, och den vägen bor jag typ kanske 50 meter ifrån. Med ett fönster som vetter mot vägen, som Wiggo ääääälskar att stå och kolla i. Summa kardemumma, han stressar upp sig för bilarna, springer till fönstret i köket (andra sidan huset) och kollar ifall bilarna kommer fram där, springer tillbaka till vardagsrummet osv osv osv... Gården här är lite som ett kollektiv ;) Mycket hus på lite mark, och gräsmattorna är mer eller mindre gemensamma, vilket gör att gräsmattan utanför min lägenhet brukar användas som lekplats.
Så.. mestadelen av tiden går till att försöka få Wiggo lugn... Vilket INTE är lika roligt som det låter :/
Han får inte stå i fönstret längre, och så fort han börjar springa stänger jag av honom, så han börjar bli lugnare nu. Men han tycker fortfarande att gräsmattan utanför fönstret är HANS, så han tycker inte om att det är nån där. Om det inte är grannbarnen förstås, för då vill vi ut och leka ;)

OCH !!!! Wiggo har fått en kompis !! :D En 6-månaders liten Rottweilerflicka som heter Akita :) De har inte fått leka tillsammans än, förutom lite koppelbus när vi möts på promenader, för stackars Akita är opererad i armbågen så hon får inte studsa runt och leka för mycket :/
Men dom tycker jättemycket om varandra, tror att om vi skulle släppa ihop dem skulle de leka jättebra ihop :)

Okej, här kommer det... En del utav det i alla fall.

Mitt mål sen en tid tillbaka har varit att få ordning på mitt liv. Ett fast jobb/plugg och fast bostad någonstans där både jag och Wiggo trivs. Så att vi båda bara kan slappna av, släppa stressen och sjunka in i vardagen och rutinerna.

Visst, den här första månaden i Eskilstuna har varit lite struligt. Allt har gått bra på jobbet, men om man ser till boendet så såg det ganska mörkt ut där ett tag. Flyttade in i ett hus som jag tyckte kändes riktigt, riktigt bra när jag var där och tittade, men när jag flyttade in kändes det bara skit. Det var liksom inte bara ”flyttnerver” (som jag, tro mig, känner alltför väl till), utan jag VANtrivdes i huset. Varje dag när jag slutade jobbet kändes det tungt, för det betydde att jag var tvungen att åka hem. Ni vet den där känslan man får på vissa platser, att man inte bör vara här? Så kändes det i huset. Kände det på en gång på söndagen när jag flyttade in.

 

Men nu har allting börjat ordna upp sig. Jag har äntligen flyttat in i lägenheten på gården, ska bara tillbaks till huset för att göra den sista städningen och sen är jag klar med det, och allting verkar börja falla på plats.

Det är då tankarna börjar snurra, och mina inre demoner börjar göra sig hörda..

 

Äntligen har jag ett jobb där jag trivs, och om jag vill så kan jag bli kvar här resten utav mitt liv. Detsamma med mitt boende; lägenheten må kanske vara lite i det minsta laget men jag trivs som fisken i vattnet. Den är fin och stor nog åt mej och Wiggo, jag har egen uteplats och gräsplätt, bra promenadvägar och skogen runt hörnet.

 

Mina kolleger, Jenny och Ola, har jobbat här på gården lääänge. De har också bott här på gården i flera år, innan jag flyttade hit. Jenny har jobbat här i runda slängar 20 år, och Ola i princip hela sitt liv. De har hus och barn, allting fixat och avklarat. När vi pratar om våra liv kan jag känna att fan, vad skönt att ha det sådär. Man vet precis hur dagen, veckan, månaden, året kommer att se ut. Allting går på rutin.

Men den där lyckliga känslan av att veta vad jag förmodligen kommer att göra resten av mitt liv vill inte infinna sig, istället är jag skräckslagen.

 

Det är nånting med att ha hela livet utstakat framför mig som gör mig så klaustrofobisk. När det egentligen borde kännas välkomnande och, ja, lyckligt – då känner jag istället hur paniken kommer krypande. Är det verkligen det här jag ska göra resten av mitt liv? Ska min vardag se ut såhär, bo kvar här på gården och skrapa grisskit varje dag?

 

Faktum kvarstår att jag har trivts jävligt bra med mitt nomadiska liv, riktigt jävla bra. Flytt sisådär en gång i halvåret, nytt jobb lite då och då; lärt mig nya saker, sett nya saker, träffat nya underbara och inte så underbara människor. Det är den enda perioden i mitt liv som jag varit lycklig; jag har skött mitt eget liv och kunnat komma och gå som jag velat. Inget ansvar och inga skyldigheter jämtemot någon. Jag har varit fri.

Det enda jag har haft dåligt samvete för är Wiggos situation.  Jag vill gärna tro att jag är hans trygghet och hans fasta punkt här i livet, men det fungerar inte riktigt så. Han verkar inte ha tagit någon större skada utav det, men jag kan inte hjälpa att tro att åtminstone till viss del har det orsakat hans problem med stress. Om inte, så har det gjort den värre. Jag tror att det är därför som mitt mål den senaste tiden har varit att få ordning på livet; för Wiggos skull. Inte för mig, utan för Wiggos.

 

Jag har aldrig drömt om ett vanligt Svensson-liv. Men jag har heller aldrig drömt om motsatsen. När det gäller mitt privatliv har jag aldrig egentligen haft några drömmar, utan mina mål och drömmar har handlat om saker som jag vill göra; jobb och framtida äventyr. Jag har aldrig haft drömmen om att hitta en karl, gifta mig, köpa hus och skaffa barn. Det har aldrig tilltalat mig. Istället har jag fantiserat om hur det skulle vara att resa jorden runt, åka till vissa platser, träffa olika personer, göra vissa utvalda saker. Och, kanske framförallt, vägen dit.

 

Kanske är det därför jag känner såhär? Kanske är jag rädd att om jag blir kvar här för resten av mitt liv, då kommer jag aldrig att få ha alla de där awesome upplevelserna som jag har drömt om och planerat för? Då kommer jag aldrig att få se Grand Canyon, aldrig resa till Amazonas. Bara jobb och vardag tills jag går i graven.

 

”Men va fan, ta och var glad för vad du har, och inte sakna det du inte har.”

Det är frasen som spelas på repeat i mitt huvud, om och om och om igen. Jag är glad för det jag har; min familj, mina otroligt goda vänner, min underbara, underbara idiot till hund.  Jag är överlycklig över allt detta. Jag kanske inte alltid visar det, men jag är överlycklig.

 

Men samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter allt det jag inte har. Jag har haft en del riktiga kick-ass upplevelser i livet, men jag vill ha fler. Många, många fler. Jag vill kunna åldras nöjd och när jag blir gammal kunna säga att jag har minsann levt livet under mina år här på jorden. Är det så fel?

Ville bara säga att jag har världens bästa vänner <3

Jag är inte så bra på att höra av mig, och jag är definitivt inte bra på att visa och prata om mina känslor. Men jag vill att ni ska veta att jag finns alltid där för er, när, var och hur ni behöver mig.
Precis som jag vet att ni alltid finns där för mig.

Vet att ni väntar på mitt/mina blogginlägg, som jag skrev om förut. De kommer, jag måste bara samla mina tankar, skriva ner dom, och få det förståeligt. Censurera det hela en aning. Funderar också på att sätta ett lösenord på bloggen, finns folk som jag inte vill ska veta om de saker jag går och bär på..

Men, det får bli senare. Nu ska jag pusha mina tankar, demoner och känslor åt sidan för ett tag för att i helgen kommer mina underbara syskon hit på besök !! :D

See ya!

Mycket tankar försigår i mitt huvud just nu. Jag har skrivit ihop ett inlägg, skrivit och skrivit. Det är förmodligen 4 sidor långt just nu. Om allt och ingenting.

Det mesta är bara dravel, men en del av det är.. mina inre "demoner". Har inte publicerat det än, och ärligt talat vet jag inte om jag varken vill publicera det, eller om jag vågar.

Även om det är saker som jag vet att jag behöver ta tag i, så känns det så jävla otacksamt en del utav det. Saker som jag vet att jag själv har blåst upp och gjort till stora problem, men som kanske inte är det i slutändan.

Vet inte, det spörs väl om jag vågar publicera det..

I have some very, very good news ! :D

Innan jul var jag iväg till Eskilstuna på arbetsintervju, på en grisgård. Och jag fick det !
Var också iväg och tittade på ett hus som var för uthyrning, en bit utanför Eskilstuna på en hästgård. Det var skitfint, var bara tvungen att ta det. Det är en 2,5:a på 90 m2, men är i princip en trea. Fristående och med egen gård som jag fått tillstånd att hägna in och ställa upp ett hundhus på. Perffa ! :D

Det är väl kanske liiite dyrt, iaf när jag bor själv, men jag har räknat ut att huset vs en lägenhet med dagisavgift (för Wiggo) blir cirkus detsamma. Lägenhet + hunddagis blir faktiskt dyrare. Så jag sparar på det om jag bor i huset, eftersom Wiggo då kan vara hemma under tiden som jag jobbar.
PLUS! Att jag har ett eget hundrum/gästrum så hela familjen och alla vänner kan komma och våldgästa mig när de vill :)
(Jag har faktiskt varit så duktig och lagt min impulsivitet åt sidan och gjort upp en budget för ifall jag har råd med huset eller inte.)

Får också jobba av en del av hyran med hyresvärdarnas hästar. Ta in dem, ge dem mat osv om de åker bort någon dag. Det blir ju skitbra tycker jag.
Huset är precis som jag vill ha det - en bit utanför staden, mitt i skogen, mycket gångvägar runt omkring. Och det är ett eget hus.

Dock, så blir det inte ledigt förrän den 15:e, och jag ska börja nu på måndag på gården. Men bonden har varit så snäll att han lånar ut en lägenhet på gården åt mej i en vecka :) Så ska iväg nu på söndag, jobba i en vecka, sen hem och packa järnet för att få med mej allting på söndagen och flytta in i huset :D

Fast, både mamma & Marie jobbar den helgen. Pappa är ledig, så han kan väl följa med och hjälpa till. Men är det någon mer som känner att den vill eller kan följa med, så får ni gärna göra det ;)

God jul på er allihop !

Dagen har spenderats hemma i Karlstorp, med hela stora familjen. Massa mat, umgänge och julklappar.
Har varit en bra dag, även fast man blir lite trött tillslut. Med en så stor familj blir man rejält trött i huvudet i slutet på dagen ;)
Wiggo fick en julklapp i år också :D Lillebror gav honom ett paket med stickade bollar fyllda med riskorn, som han hade stickat helt själv. Wiggo är ju bolltokig, så han blev alldeles lyrisk över de där bollarna ^^
Han har sprungit runt och lekt med dom nästan hela kvällen, och nu när vi kom hem snodde han dem ifrån högen med julklappar för att leka lite till ;) Så han är helt slut nu, ligger utsträckt på golvet och sover så skönt.
Jag fick en glassmaskin idag ! :D Det var nog årets bästa julklapp. Hade inte ens önskat mej en, men blev glad när jag öppnade paketet. Måste testa den någon dag, se om man kommer på någon god smakkombination till glassen.

Nej, nu ska jag försöka varva ner lite innan det blir dags för sängen. Och hur gör vi det? Jo, med ett glas vitt vin och det som var kvar i chokladkalendern ;) Mumma!

Det är snöööööööö i Värmland !!!
Här har ni en som svävar på små fluffiga rosa moln xD Att säga att jag älskar snön och vintern vore en underdrift.

Var faktiskt rädd att det inte skulle bli någon vinter i år, vi är ju snart på 2a advent har varit och gått och det hade ändå inte kommit någon snö! För två eller tre dagar sen snöade det för första gången iår, jag satt i köket hemma hos mamma och pappa och fick ett lyckorus :) Den dagen kom det typ, 2-3 cm, men det låg kvar. Så jag var glad.

Imorse när jag vaknade drog jag upp rullgardinen och fick en chock - hela världen var alldeles vit !
Så dagen idag har bestått av promenader och bus i snön ;)



Wiggo tyckte faktiskt om snön i år :) Förra året ville han knappt sätta en tass i snön, men i år har han varit ute och busat i snön :D
Dock så är han ju så jäkla frusen, så han får ha sitt Hurtta-täcke på sig hela tiden. Det är inte lätt när man inte har något underhudsfett ;)

Körde även lite klicker idag. Gick faktiskt bra, bättre än vad det brukar göra. Normalt när vi kör det så är han jättelångsam, och får han ett klick för ett beteende så är det vad han kör stenhårt på sen.
Target har inte gått alls, han har typ duttat den med nosen en gång, sen när han får godiset så koncentrerar han sig stenhårt på den och glömmer bort targeten.
Men, med lite (mycket) hjälp av Marie fick jag honom äntligen att förstå! :D Så nu ska jag köpa på mej mer godis när jag åker till stan imorgon, så blir det fram med klickern för nu ska det tränas! Vi körde typ 5 minuter med honom idag, han var helt slut sen.
Marie hjälpte mej med en till sak också; anledningen till att det inte gått så bra med klickern, det är förmodligen för att jag totalt saknar tålamod ^^

Så det kan gå när man har tråkigt.
Satt hemma med syster yster idag. Vi satt och pratade om allt, kom in på hår och hur vi ville ha det.
Resultatet? Jag fick en sidecut :D

Tyckte det blev bra:)
Nu ska jag bara lära håret att ligga i snebena. Det är inte det lättaste med mitt hår, som lever sitt egna lilla liv ;)
Och vänja mig vid att vara snaggad. Jäklars vad kallt det blir åt huvudet!! På bara ett sånt litet ställe o.O
Tur att jag köpte mej en mössa i höstas, får nog börja använda den nu;)

Imorgon har jag planerat in ett litet möte hos Åse, på Rose Island Tattoo. Bokat och bokat, jag har bestämt med mor att vi ska åka upp dit. Hon ville tydligen träffa Åse och se studion innan vi bokar nån tid där. Jag har ju redan vart där så jag vet att det är bra;)

Får se om hon har tid med oss, mamma vill ju ha en tatuering uppritad med hela barnaskarans namn. Det kommer hon nog att få beställa tid för, men hon kan väl se i pärmarna i alla fall, om det är nått sånt hon vill ha.. Jag vet redan vad jag ska ha :)