Never be someones slogan, because you are poetry

Som ni kanske vet (förmodligen, då jag mer än gärna spyr galla över gubbfan) så kommer inte jag och en av mina kollegor överens. Överhuvudtaget. Han har jobbat här i ca 30 år, detta är hans första och enda jobb någonsin. Han är 53. Därför anser han sig kunna allt, veta allt, och vara bäst på det han gör. Och ja, han är väldigt duktig. Men vem skulle inte vara det efter att ha jobbat med samma sak, och på samma ställe, i trettio (!!) år ?

 

Jag har väldigt svårt för sånt folk, som tror sig veta allt och inte vill lyssna på någon annan. Jag kan defintivt inte allt vad det gäller svinproduktion, MEN jag kan ha bra åsikter och idéer i alla fall. En del är genomförbara, andra inte.

 

En annan sak som jag har väldigt svårt för, är resonemanget att allting ska vara som det alltid har varit. "Vi gör så/det ska vara så, därför att vi har alltid gjort så". Varför kan vi inte göra det på ett annat vis, som kanske är smidigare eller mer tidseffektivt? Nej det går inte, för allt ska vara som det alltid har varit.

 

Lite så är det att jobba här på gården. Ifrågasätt ingenting och gör saker på samma vis som det alltid har gjorts. Stöter man på problem eller har en åsikt om något, gå via O och få godkännande/nekande. Ni som känner mig kanske redan här förstår vart skon klämmer.

 

Mitt största problem, i den här situationen, är att jag har ett sånt jäkla auktoritetsproblem. Det finns ingenting jag så innerligt hatar som någon som försöker bestämma över vad eller hur jag ska göra saker. Jag vill göra saker på mitt vis, på det viset som passar mig och mitt sätt att arbeta, inte på någon annans vis. Och jag vill inte behöva förklara mig och mina metoder för någon idiot som inte förstår.

 

Men det är ju just det jag tvingas göra, dag ut och dag in. Varför gör du så? Varför har du gjort det? Varför har du inte gjort det? När jag då ska förklara varför och hur jag har tänkt, tror ni att han lyssnar på mig då? Nej, självklart inte.

 

Är så förbannad och trött på hur han behandlar, inte bara mig, men allt folk. Han verkar se folk som slavar, de ska göra som han säger och tycka som han tycker för annars är de idioter, fräsbävrar eller slynor. Och nåde den som säger emot den allsmäktige O, då får de det pyrt om öronen.

 

Och jag har ju inte alltid vett att hålla käften och vara tyst om mina åsikter. Ganska tvärtemot skulle jag säga. Vilket betyder att vi drabbar ihop ganska ofta, och ingen utav oss vill ge sig.

 

Jag tycker om det här jobbet, och jag tycker i det stora hela om att bo här på gården (förutom en otroligt sunkig lägenhet utan ventilation). Men pga O så vill jag ingenting annat än att dra härifrån. Vilket gör mig otroligt förbannad, och faktiskt ledsen, då jag inte KAN bara dra härifrån. Eller, visst kan jag. Men jag vill inte bli arbetslös, och jag kan inte hoppa på vilket jobb som helst då jag bestämt att jag ska börja plugga till hösten.

 

Just nu är jag bara förvirrad. Hur ska jag göra för att ta mig ur det här, på snabbast smidigast vis?

Jaa.... Här kikar jag ju inte in alltför ofta ;)

 

Men har väl inte hänt så mycket sen sist, i mitt nunneliv. Är lite ruljans på jobbet just nu, måste säga att det är lite underhållande faktiskt. JK har sagt ifrån att han kommer sluta om han hittar något annat, även fast han bara har jobbat sen mars/april förra året. J som har jobbat där i runda slängar 20 år har blivit erbjuden ett annat jobb, dit hon ska på intevju på onsdag och om hon får det kommer hon ta det. Jag har sagt att till hösten kommer jag sluta, då jag ska söka in till universitetet. Så kommer förmodligen bara vara O kvar nästa år, vilket ger både honom och chefen en del huvudbry. O har i och för sig sagt att om han blir erbjuden ett jobb så kommer han att ta det han med, dock så har jag jääääääävligt svårt att tro att han skulle klara av ett jobb där han inte får vara "boss"..

 

Tankar om att sälja/arrendera ut gården har börjat ta form, så om ni vill eller vet någon som vill köpa/arrendera en fullt fungerande grisgård bara hojta till ;)

 

Längtar, längtar, längtar tills nästa vecka då mina komvuxkurser ska starta. Har aldrig nånsin sett fram emot att få sätta näsan i en mattebok innan men nu jäklar xD Ska läsa både matte och kemi, och kommer få plugga 24/7 för att hinna få in betygen inför ansökningen till universitetet. Hoppas verkligen att jag klarar det, har faktiskt börjat bli pepp inför att börja plugga nu !

 

Planen är att söka in till KAU. Klarar jag kurserna så kommer jag komma in direkt på programmet, ska jag söka till något annat universitet så måste jag ta ett basår eller fristående kurser för att komma in på programmet. Men, har tänkt att jag ska bunkra upp med lite olika program och kurser för att vara säker på att jag har något att stå på till hösten, för här tänker jag då inte vara kvar längre än vad jag behöver.

 

Finns två program på KAU jag är intresserad utav, en utav dom är Biologiprogrammet. Sen har jag tänkt söka till både Stockholms & Göteborgs universitet, SLU, Uppsala Universitet och till Linköping. Alla skolorna har biologiprogram, men kommer jag inte in på dem ska jag försöka plocka ihop fristående kurser så jag klarar mig en termin tills jag kan söka in igen.

 

Sen har jag börjat kolla på att plugga i Storbritannien igen. Blev helt förälskad i landet när jag var där i höstas. Finns två universitet i och utanför London som har jäkligt bra biologiprogram, varav ena har kurser på bla. London Zoo !!!!!! Dock så har ju min lille parvel satt ett par käppar i hjulet, då amstaff tydligen är förbjuden där.. Ska man vara petig så har de ett förbud mot "pitbull type" hundar, skickade ett mejl till ambassaden och frågade ;) Får se om jag får svar inom ett år eller två.